Miss Universum startade som körsångerska i popbandet Doktor Kosmos 1991. Namnet Miss Universum kom av bandets rymdfascination, alla hade rymd och supernamn som Fröken Cyber och Stålispojken, men efter att Catti Brandelius började arbeta med egna projekt började namnet mer laddas med ett feministiskt innehåll och syfta på Miss Universums aspirationer på världsherravälde. Miss Universum började inte göra egna projekt förrän 1997, då videon En vanlig dag kom till. Den beskriver Miss Universums vardag i en lägenhet i en förort till Stockholm med fyra tjänare som passar upp, läser tidningen och dansar efter hennes pipa. 1997-2000 studerade Catti Brandelius vid Konstfacks Institution för Konst. Under åren på Konstfack började Catti Brandelius arbeta med performance, tidigare hade hon haft med fotografi och teckningar som uttryckssätt. Hennes performances utvecklades ur en vilja att möta konstpubliken öga mot öga för omedelbar respons. Catti gjorde performances som Miss Universum på så skilda ställen som Lydmar Arthotel, Uppsala Konstmuseum och Galleri Ynglingagatan 1 där hon framförde texter som Alla alkoholister på stadens gator, Sportmodet och På tunnelbanan och visade diabilder på män och hundar. Hennes performances var en blandning av musik, poesi, dans, fotografi och politisk agitation. Hon använde sig också av andra medier och gjorde krönikor i Kulturprogrammet Flipper på P3 och i dagstidningen Arbetarbladet där hon hade en återkommande spalt varje vecka. Meningen med alteregot Miss Universum var för Catti Brandelius dels att flytta sina egna personliga gränser och dels en vilja att spränga konstens utställningsrum, den vita kuben. Under sin tid på Konstfack gjorde även Miss Universum en politisk aktion i form av ett flygblad som spreds till alla elever och lärare i vilket hon kritiserade den manliga dominansen bland skolans professorer. Konstteoriundervisningen på skolan med en nästan total fokusering på manliga tänkare låg också bakom texten Sluta kasta Freud i ansiktet på mig, jag får så dålig hy av honom som hon framförde live och publicerade i det egna fanzinet Miss Universum no 1. 1999 deltog Catti Brandelius i projektet Public Service, ett projekt där Miss Universum guidade visningar av Moderna Museets permanenta samlingar. Guidningarna var mycket subjektiva och ville ifrågasätta begrepp som liv och verk, mästare och musa och uppmärksamma på vilket sätt män och kvinnor var representerades dels i konstverken och dels i ordinarie guidningars anekdotiska beskrivning av konstnärers liv. Under våren 2000 studerade Catti Brandelius på Chelsea College of Art and Design i London. Där visade hon målningar som producerats av hennes tjänare precis som de gamla mästarna Rubens och Rembrandts använde medhjälpare. Miss Universum gjorde flera performances på gatorna i London bl a Miss och Bobby, Miss och dubbeldäckare och Miss städar (Foto: Tove Lamm Stråhle) och visade slideshow från sin hemort Bredäng på Goldsmith´s konsthögskola. Konstfackutbildningen avslutades på Enkehuset med en kandidatutställning där verk som Brains of Bredäng and London, videon Streets of Bredäng och bonaden It’s not necessary to be anyone but oneself, inspirerad av ett kungligt banér i Saint Pauls Cathedral, visades. Sommaren 2001 var Catti Brandelius stipendiat på Iaspis (International Artist Studio Program in Sweden). Hon producerade videos till låtarna På tunnelbanan, Ellen Key och Ah – det är konsten. Det resulterade i en EP som gavs ut på skivbolaget MNW, med filmerna inkluderade. Hon var även sommarpratare i P1 (om du vill lyssna på det ring Programförsäljning 08-784 84 84 eller gå in på lyssnarservice@sr.se). 2002 började Catti Brandelius skriva återkommande krönikor i Svenska Dagbladet. Våren 2002 gjorde Miss Universum enmansföreställningen Modern Fart. Det var en entimmes föreställning producerad i samarbete med Riksteatern JAM. Den hade premiär på Galeasen maj-2002 och for sedan på en rikstäckande turné från Varberg till Övertorneå. Miss Universum dansade med en jättepenis som hon sedan använde som medium för att intervjua stora tänkare som Platon och Aristoteles om deras kvinnosyn, sjöng om befruktning och anropade stjärnorna Phoolan Devi, Hildegard av Bingen och Aung San Suu Kyi mfl. Delar av föreställningen framfördes också på Yerba Buena Center for the Arts i San Francisco i januari 2003. En del av låtarna från föreställningen Moderna Fart kom med på Miss Universums fullängdsalbum Selfelected som släpptes 16 maj 2003 på MNW. Skivan spelades in i Gula Studion i Malmö av Jens Lindgård. Uje Brandelius komponerade musiken, Catti Brandelius skrev texterna och gjorde alla sångpålägg. I studion spelade Uje Brandelius alla instrument förutom elgitarr som spelades av Henrik Svensson. Multinstrumentalisten Jens Lindgård kompletterade med pålägg. Texterna handlar bla om att våga säga nej, om jämlikhet i hemmet, om ensamhet och om känslan av att inte orka rädda världen som ohjälpligt håller på att gå under. För att spela skivan live krävdes en kör och då kom Mister Jönköping (Fina Sundqvist) och Miss Kebab (Lisa Partby) in i bilden. Med på scen när låtarna framförs live är också alltid Mister Dick (Henrik Svensson) på gitarr och sång. Utställningar i urval: 03/2001 Gävle Länsmuseum , Miss Universum – Mansfotografen 04/2001 Konstakuten, 176 centimeter 2001 Kulturhuset, My Generation 2001 Galleri Box, Miss Universum 02/2002 IASPIS, Populated 2002 Kulturhuset After Shopping, Blanda högt och lågt Diskografi: 2001 EP, Miss Universum 2003 Singel, Fertilize 2003 Album, Selfelected Fler bilder från performance m m finns under Bilder på startsidan.